Under en föreläsning kring stadsplanering för en tid sedan började vi diskutera barnafödandet, och att kvinnor föder sitt första barn när de är ca 28 år. Vilket medför en del konsekvenser, som till exempel ökad risk för missfall, det blir svårare att faktiskt bli gravid, fler blir ofrivilligt barnlösa, och man hinner inte skaffa det antal barn man ville. För inte att tala om vilken konsekvens det får för HELA Sverige, eftersom om inte det föds ca 2 barn per kvinna, kommer befolkningen att minska. En minskad befolkning leder till en åldrande befolkning, vilket vill påverka landets ekonomi, som igen vill påverka dig och mig. Det vill vi väl inte?
Idag satt jag och bläddrade lite i Linda Skugges gamla krönikor, och kom över denna. Hon skriver med häpnad över kvinnor som inte ens reflekterar över möjligheten att de inte skall kunna bli med barn, och kan inte begripa varför man väntar. Det är väl bara att föda lite barn?
Själv fyller jag 23 om några veckor, och kunde gärna tänka mig att föda lite barn. Jag är under utbildning, lever under jag-köpte-skolböcker-så-nu-äter-jag-bara-nudlar förhållanden och saknar den väldigt bidragande faktorn till barna-införskaffandet, en man. Men vem bryr sig om det, det går alltid att lösa, så länge jag pressar ut en unge innan 30, är jag i alla fall säker på att jag får en.
Jag gör så här: Jag söker runt lite, och fixar ett förhållande med en kille som har jobb. Jag menar, hur svårt kan det vara? När vi väl är tillsammans, då tar jag "Skall vi skaffa barn?" samtalet med honom, och det finns ingen chans att han vill vänta lite eller säger nej, när jag förklarar hur viktigt det faktiskt är att jag blir gravid innan 25, och speciellt innan 30 då hela Sveriges framtid vilar på att jag föder två barn. Klockan tickar!
När vi väl har fått barn, och bråkar om vem som skall byta blöjor och hur vi överhuvudtaget skall få råd till blöjor eftersom enbart en av oss försörjer familjen kommer vi kanske fram till att vi var nog inte rätta för varandra, det här kommer aldrig fungera och vi flyttar isär. Samtidigt som barnet flyttas runt mellan oss beroende på vems dag eller vecka det är, så försöker jag läsa böcker och skriva uppsatser, spendera lite tid med mitt barn, medan mitt studiemedel går åt nudlar och barnmat. Blöjor har jag inte råd med, det blir tyg istället - det är ju bra för miljön också. Mitt barn har senare tur att få ingå i en jättefamilj, det tar bara en halvtimme eller så och introducera någon för alla halv och styvsyskon, nuvarande och tidigare styv mammor och pappor, men egentligen behövs det inte, för ingen kommer komma ihåg det hur som helst. Vid fyrtio kommer jag i någon form av kris och kommer på alla de saker jag missat, och börjar hänga med tjugoåringar på krogen. Men jag kommer inte ha någon anledning att klaga, jag fick ju faktiskt de barn jag önskade mig.
Skugge åberopar lite ödmjukhet för livet, inse att vi vid 29 inte kan förvänta oss att bli gravida sådär helt utan vidare. Vänta inte med att skaffa barn!
Jag åberopar lite ödmjukhet för det liv man faktiskt skapar. Är förhållanden så att det är möjligt att skaffa barn tidigt, är det underbart, och dessutom rätt så gynnsamt för Sveriges framtid.
Men det är faktiskt inte så att det bara är att föda lite barn.
Idag satt jag och bläddrade lite i Linda Skugges gamla krönikor, och kom över denna. Hon skriver med häpnad över kvinnor som inte ens reflekterar över möjligheten att de inte skall kunna bli med barn, och kan inte begripa varför man väntar. Det är väl bara att föda lite barn?
Själv fyller jag 23 om några veckor, och kunde gärna tänka mig att föda lite barn. Jag är under utbildning, lever under jag-köpte-skolböcker-så-nu-äter-jag-bara-nudlar förhållanden och saknar den väldigt bidragande faktorn till barna-införskaffandet, en man. Men vem bryr sig om det, det går alltid att lösa, så länge jag pressar ut en unge innan 30, är jag i alla fall säker på att jag får en.
Jag gör så här: Jag söker runt lite, och fixar ett förhållande med en kille som har jobb. Jag menar, hur svårt kan det vara? När vi väl är tillsammans, då tar jag "Skall vi skaffa barn?" samtalet med honom, och det finns ingen chans att han vill vänta lite eller säger nej, när jag förklarar hur viktigt det faktiskt är att jag blir gravid innan 25, och speciellt innan 30 då hela Sveriges framtid vilar på att jag föder två barn. Klockan tickar!
När vi väl har fått barn, och bråkar om vem som skall byta blöjor och hur vi överhuvudtaget skall få råd till blöjor eftersom enbart en av oss försörjer familjen kommer vi kanske fram till att vi var nog inte rätta för varandra, det här kommer aldrig fungera och vi flyttar isär. Samtidigt som barnet flyttas runt mellan oss beroende på vems dag eller vecka det är, så försöker jag läsa böcker och skriva uppsatser, spendera lite tid med mitt barn, medan mitt studiemedel går åt nudlar och barnmat. Blöjor har jag inte råd med, det blir tyg istället - det är ju bra för miljön också. Mitt barn har senare tur att få ingå i en jättefamilj, det tar bara en halvtimme eller så och introducera någon för alla halv och styvsyskon, nuvarande och tidigare styv mammor och pappor, men egentligen behövs det inte, för ingen kommer komma ihåg det hur som helst. Vid fyrtio kommer jag i någon form av kris och kommer på alla de saker jag missat, och börjar hänga med tjugoåringar på krogen. Men jag kommer inte ha någon anledning att klaga, jag fick ju faktiskt de barn jag önskade mig.
Skugge åberopar lite ödmjukhet för livet, inse att vi vid 29 inte kan förvänta oss att bli gravida sådär helt utan vidare. Vänta inte med att skaffa barn!
Jag åberopar lite ödmjukhet för det liv man faktiskt skapar. Är förhållanden så att det är möjligt att skaffa barn tidigt, är det underbart, och dessutom rätt så gynnsamt för Sveriges framtid.
Men det är faktiskt inte så att det bara är att föda lite barn.
Lite ödmjukhet, tack.
Du kloke kvinne..Grete
SvaraRaderaskulle du tröttna på barnen sen erbjuder ju kommunen stödfamiljer så du slipper träffa barnen så ofta. ännu ett skäl till att du ska skaffa barn. Nej, vi lever i en konstig värld där man skaffar barn i egna syften utan tanke för barnet. Tyvärr kan man inte förbjuda folk att skaffa barn, det är både bra och dåligt...
SvaraRadera